Upphandlat ramavtal innebär vid tolkning ensamrätt för konsult
Upphandlat ramavtal innebär vid tolkning ensamrätt för konsult
Nordens Välfärdscenter (NVC) sluter ramavtal med ett företag avseende leverans av tjänster under en bestämd tidsperiod enligt lagen om offentlig upphandling. Under avtalsperioden köper NVC in tjänster som omfattas av ramavtalet från andra leverantörer än företaget som avtalet ingåtts med. Företaget anser sig emellertid inneha ensamrätt att leverera tjänsterna och väcker därför talan mot NVC. Högsta domstolen finner efter tolkning av ramavtalet att det ger ensamrätt att leverera de tjänster som omfattas.
Bakgrund
Nordens Välfärdscenter (NVC) är en institution inom Nordiska ministerrådets välfärdssektor. NVC håller en upphandling gällande ett ramavtal – alltså ett avtal där villkoren i stort är bestämda på förhand snarare än framförhandlade mellan parterna – avseende leverans av tjänster kopplade till bland annat marknadsföring. Idermark och Lagerwall Reklam AB (konsulten) vinner upphandlingen och ingår sedermera avtal med NVC. Avtalet ingås för en period på knappt fyra år och innebär en skyldighet för konsulten att under avtalsperioden leverera samtliga tjänster som NVC efterfrågar. Det ger dock inga garantier för konsulten avseende beställningsvolymer från NVC. Efter en tid framkommer det att NVC beställt tjänster av samma slag som de som omfattas av avtalet från andra leverantörer än konsultföretaget. Då konsulten är av uppfattningen att avtalet innebär en ensamrätt för dem att leverera tjänsterna i fråga betraktas NVC:s handlande som ett avtalsbrott. Man väcker därför talan mot NVC i Tingsrätten (TR) med yrkande om skadestånd för utebliven ersättning.
Tingsrätten
Frågan som ska besvaras av TR är alltså huruvida ramavtalet innebär en ensamrätt för konsulten att leverera de överenskomna tjänsterna till NVC under avtalsperioden. Ingen direkt reglering av frågan återfinns i lagen om offentlig upphandling (LOU) varför rätten i stället tolkar avtalet som sådant. Inledningsvis konstaterar TR att avtal i första hand ska tolkas enligt den gemensamma partsviljan – alltså ges den innebörd som parterna avsåg vid avtalets ingående. I och med att domstolen inte bedömer att den bevisning som lagts fram i målet tyder på att det funnits någon gemensam partsvilja ser man i stället till avtalets uttryckliga innehåll.
Frågan om ensamrätt regleras inte direkt i avtalstexten. Vad domstolen däremot noterar är att avtalet innebär en tydlig obalans till konsultens nackdel om det ges den innebörd som förespråkas av NVC. En sådan tolkning skulle nämligen innebära att NVC ensidigt att bestämma vilka tjänster – om några – som ska köpas under avtalsperioden. Ett möjligt utfall vore alltså att konsulten inte skulle få några beställningar alls från NVC. Ett avtal med den innebörden skulle enligt TR utgöra en orimlig reglering av parternas intressen och man finner därför att ramavtalet innebär en ensamrätt för konsultföretaget att leverera de omfattade tjänsterna.
Hovrätten
Hovrätten (HovR) ser inget självklart svar på frågan om eventuell ensamrätt och man söker därför ledning i förarbetena till LOU. Enligt förarbetena ska dylika frågor i första hand regleras i enskilda ramavtal. Rätten går därför vidare för att tolka avtalet. HovR påpekar att det är svårare att fastställa en gemensam partsvilja när det är fråga om ramavtal i och med att det knappt finns något utrymme för parterna att förhandla om avtalsvillkor. Konsulten har lagt fram viss bevisning angående parternas kontakt inför avtalets ingående. HovR bedömer dock inte bevisningen som tillräckligt stark för att dra några säkra slutsatser gällande gemensam partsvilja angående ensamrätt att leverera tjänsterna. Vidare finner domstolen inget som tyder på existerande branschpraxis eller tidigare praxis mellan parterna som skulle kunna indikera vad som brukar gälla i liknande fall. Sammanfattningsvis ser domstolen inte bevisningen i målet som tillräckligt stark för att dra några slutsatser kring huruvida konsulten haft ensamrätt. Då det är upp till konsulten att bevisa att avtalet ska ges den innebörd som de förespråkar föreligger ingen ensamrätt varför NVC vinner målet.
Högsta domstolen
Inte heller HD finner att frågan är direkt reglerad i lag varför man i stället tolkar själva avtalet. Inledningsvis anför domstolen att avtal generellt kan antas fylla en förnuftig funktion samt utgöra en rimlig reglering av båda parternas intressen. Rätten tar därför utgångspunkt i det antagandet vid tolkningen av avtalet. HD konstaterar att ramavtalet innebär långtgående skyldigheter och kostsamma åtaganden för konsulten. De är nämligen förpliktade att ge offert på alla uppdrag som NVC efterfrågar, hålla sin leveranskapacitet intakt under hela avtalsperioden samt tillförsäkra en stabil och långsiktig relation avseende priser och leveranser. Detta indikerar enligt HD att avtalet borde anses innebära ensamrätt då en annan tolkning vore en orimlig reglering av parternas intressen.
Avtalet innehåller dessutom en bestämmelse enligt vilken NVC har rätt att frånträda under avtalsperioden med en uppsägningstid på tolv månader. Domstolen anser att en sådan bestämmelse vore meningslös om NVC ändå var fria att köpa tjänster från vilken leverantör som helst under avtalstiden. Vidare noterar rätten att NVC i samband med upphandlingen angivit att ramavtal ska slutas med endast en leverantör som ska ha NVC som en av sina högst prioriterade kunder under hela avtalstiden. Även en sådan formulering tyder enligt domstolen på att avtalet ska tolkas enligt konsultens uppfattning. Sammanfattningsvis finner HD att övervägande bevisning tyder på att ramavtalet innebär ensamrätt varför konsulten vinner målet.