Sen kallelse till stämma
Sen kallelse till stämma
En samfällighetsförening (föreningen) hade en stämma som ajournerades för att fortsätta vid senare tillfälle. Beslutet att ajournera stämman togs efter att föreningens revisorer påtalat att de inte kunde medge ansvarsfrihet för styrelsen. Det stod inte helt klart när kallelsen till den fortsatta stämman skickades ut, men det gjordes som tidigast tio dagar innan den skulle hållas. Flera av styrelsens medlemmar, däribland S.HJ. som var en av de tre kärande, närvarade inte på stämman. På stämman beslutade styrelsen bland annat om att bevilja ledamöterna ansvarsfrihet, vilket sedan klandrades av S.HJ., R.H. och S.H. vilka var kärande i målet. De hävdade att kallelsen till den fortsatta stämman skickats ut för sent, vilket innebar att beslutet kommit till i obehörig ordning och skulle upphävas enligt lagen om förvaltning av samfälligheter (SFL) 53 §.
Mark- och miljödomstolen
Frågan om kallelse till fortsatt stämma fanns varken reglerad i lagen om förvaltning av samfälligheter eller i föreningens stadgar. Mark- och miljödomstolen (MMD) sökte därför ledning i lagen om ekonomiska föreningar (EFL), vilken agerade förlaga vid tillkomsten av SFL. Eftersom framförhållning för kallelsens utskick inte fanns direkt reglerad ansåg MMD att samma regler skulle gälla för fortsatt stämma som ordinarie. Kallelsen skulle därmed skickats ut senast två veckor innan den fortsatta stämman enligt föreningens stadgar, vilket innebar att det gjordes för sent i förevarande fall. Om det klandrade beslutet inte hade påverkats av den sena kallelsen var det emellertid inte självklart att det skulle upphävas (mark- och miljööverdomstolens dom den 27 december 2011 i mål F 6400-11). R.H. och S.H. hade närvarat vid stämman och röstat i beslutet om ansvarsfrihet. S.HJ. hade visserligen inte närvarat, men eftersom det berodde på en sedan länge inbokad resa fann domstolen inte att de kärande bevisat att hans frånvaro berott på felet i kallelsen. Därmed såg man det inte som styrkt att kallelsefelet var anledningen till utfallet i röstningen om ansvarsfrihet, vilket ledde till slutsatsen att stämmobeslutet skulle stå fast.
Mark- och miljööverdomstolen
Även mark- och miljööverdomstolen (MÖD) fann att kallelsen skulle göras som till en ny föreningsstämma. Det hade alltså förelegat brister i kallelseförfarandet, eftersom kallelsen skulle ha skickats ut senast två veckor innan den fortsatta stämman enligt föreningens stadgar. Då var nästa fråga huruvida dessa brister hade inverkat på beslutet i fråga. Enligt MÖD innebar ett sådant åsidosättande av föreningens stadgar generellt att beslut som fattats på stämman kommit till i obehörig ordning. Det gällde dock inte om alla medlemmar befunnit sig på stämman och godkänt att den hållits (prop. 1973:160 s. 436), eller om bristerna i kallelseförfarandet inte hade påverkat beslutet till nackdel för föreningens medlemmar (mark- och miljööverdomstolens dom den 27 december 2011 i mål 6400-11). Domstolen underströk vikten för medlemmarna att kunna närvara på stämman och påverka dess beslut, vilket gjorde upprätthållandet av framförhållningen till en central del av stadgarna. MÖD fann att om det förelegat en brist i kallelseförfarandet och samtliga medlemmar inte närvarat på stämman och godkänt att den hölls, kunde det inte uteslutas att bristen påverkat stämmobesluten. I och med att flera medlemmar inte närvarat på stämman utgjorde det alltså grund för hävning av de klandrade besluten enligt domstolen, och klagandetalan bifölls.
Högsta domstolen
Enligt Högsta domstolen (HD) är det styrelsens ansvar att skicka ut kallelsen till den fortsatta stämman i enlighet med föreningens stadgar, eftersom tidpunkten inte bestämts i samband med stämmans uppskjutande. Domstolen gör bedömningen att även kallelse till fortsatt stämma ska skickas ut två veckor innan den hålls eftersom det inte finns någon närmare reglering i föreningens stadgar. Kallelsen har alltså skickats ut för sent, vilket HD ser som en allvarlig brist i kallelseförfarande. Det i kombination med att samtliga medlemmar inte närvarade indikerar enligt domstolen att bristen har inverkat på stämmans beslut. Eftersom det klandrade beslutet rör ledamöternas ansvarsfrihet vägs det även in att S.HJ., i egenskap av föreningens revisor, avstyrkt från ansvarsfrihet vid den första stämman. Det kan enligt HD förekomma situationer där det är tydligt att fel i kallelse inte har inverkar på ett besluts innehåll (NJA 1973 s. 355). I förevarande fall röstade tolv medlemmar för ledamöternas ansvarsfrihet och två emot, vilket alltså talar emot att kallelseförfarandet påverkat beslutet.
Sett till vikten av att framförhållningen upprätthålls och att vissa medlemmar inte närvarat på stämman anses det emellertid inte tillräckligt styrkt att den bristfälliga kallelsen inte haft någon inverkan. HD fastställer alltså mark- och miljööverdomstolens dom, innebärande att stämmobeslutet ogillas.