Upphovsrätt i anställningsförhållande

Upphovsrätt i anställningsförhållande

Utgångspunkten i anställningsförhållanden är att arbetsgivaren har rätt till den arbetsprestation som arbetstagaren utför, förklaringen till att det förhåller sig på det sättet är eftersom arbetsgivaren är den som betalar ut lön till arbetstagaren för att denne ska utföra ett visst arbete. Denna utgångspunkt grundar sig i inställningen att kapitalinsatser har större värde än arbetsinsatser. När det då gäller reglerna kring immateriella rättigheter så är utgångspunkten den omvända, att det är skaparen som har rätt till sin skapelse oavsett anställningsförhållande. Kreatören är alltså den som äger de ekonomiska och ideella rättigheterna till sin kreation, oavsett hur en eventuell anställningsform ser ut. Detta är alltså två utgångspunkter som vid vissa tillfällen krockar och skapar en intressekonflikt angående vem som har rätt till det som arbetstagaren skapat vid utförandet av sina arbetsuppgifter, är det arbetsgivaren eller arbetstagaren?

Kravet på verkshöjd

Upphovsrätt uppkommer per automatik då en person har skapat ett litterärt eller konstnärligt verk som besitter verkshöjd. Kravet på verkshöjd innebär att produkten måste uppvisa ett visst mått av självständighet, originalitet samt ge uttryck för upphovsmannens individualitet. Som verk innefattas exempelvis; skönlitterär framställning i skrift, datorprogram och fotografiskt verk. Med upphovsrätten följer både en ekonomisk rätt, som kan sägas vara en rätt att förfoga över verket genom att göra det tillgängligt för allmänheten, samt en ideell rätt som innebär att upphovsmannens namn ska anges när ett exemplar av verket framställs och att det inte får företas kränkande ändringar av verket. För ett företag är det framförallt den ekonomiska rätten till verket som är av störst betydelse då det är framförallt denna rättighet som möjliggör att de kan generera pengar genom exempelvis försäljning av verket. Företagets intresse av att förvärva den ideella rätten är inte lika central, vilket är tur eftersom den ideella rätten i princip inte är överlåtbar förutom till vissa delar. Det går att avtala om att även den ideella rätten ska överlåtas helt, dock är inte ett sådant avtal bindande för skaparen som kan åberopa sin rätt i efterhand. Ett företag måste alltså i princip alltid beakta den ideella rätten vid exempelvis försäljningen av verket.

Ekonomisk och ideell rätt

Den ekonomiska delen av upphovsrätten till ett verk kan obehindrat upplåtas till en annan person än skaparen genom avtal, möjligheterna till att upplåta den ideella rätten är som sagt betydligt mindre. När ett verk skapas av en anställd som ett led i tjänsten eller på särskilt uppdrag från arbetsgivaren kan det anses som att den ekonomiska rätten till verket, genom anställningsavtalet, har övergått på arbetsgivaren. Eftersom det endast finns en begränsad lagmässig reglering kring hur upphovsrätten till ett verk eventuellt ska övergå till arbetsgivaren bör detta med fördel regleras uttryckligt i anställningsavtalet. På så vis kan både arbetstagaren och arbetsgivaren känna sig trygga i vad som gäller upphovsrättsligt för arbetstagarens arbetsprestationer. För att undvika tvister kring immateriella rättigheter krävs det att företag har koll på detta och reglerar det tidigt i uppstartsprocessen för att på så sätt trygga företagets investeringar och ha en möjlighet att fokusera på företagets utveckling.

Datorprogram i anställningsförhållanden

Det finns dock specialreglering som hanterar frågan kring upphovsrätten till exempelvis datorprogram i anställningsförhållanden. När ett datorprogram har tagits fram av en arbetstagare som ett led i dennes arbetsuppgifter eller efter instruktioner från arbetsgivaren så övergår upphovsrätten till arbetsgivaren så länge inget annat har avtalats. När det gäller datorprogram föreligger det alltså en omvänd situation vilket betyder att det kan avtalas om att upphovsrätten inte ska gå över på arbetsgivaren, annars övergår den per automatik i samband med att verket skapats. Det bör även poängteras att upphovsrätten till datorprogram i anställningsförhållanden gäller både den ekonomiska och ideella rätten. Denna specialreglering är dock specifik för just arbetstagare och reglerna gäller inte om datorprogrammet tagits fram i ett uppdragsförhållande, då krävs det att man reglerar upphovsrätten till verket genom avtal.