Norsk skiljedom om skadestånd för avtalsbrott verkställbar i Sverige
Norsk skiljedom om skadestånd för avtalsbrott verkställbar i Sverige
Två parter har ett avtal avseende produkttillverkning. Enligt avtalet får tillverkaren av produkterna inte bjuda ut dessa till andra än beställaren förrän två år efter avtalets upphörande. Trots detta hyr tillverkaren ut produktionslinjen till ett annat bolag mindre än två år efter att avtalet upphört. Beställaren påkallar därför skiljedom vid en skiljenämnd i Norge. Skiljenämnden finner att tillverkaren är skyldig att utge skadestånd till beställaren, och förbjuder även förstnämnda part att tillverka motsvarande varor under en viss tid. Beställaren ansöker sedermera om att få skiljedomen verkställd. Tillverkaren menar emellertid dels att skiljenämnden överskridit sitt uppdrag genom att pröva domen, dels att det föreligger verkställighetshinder på grund av domens innehåll. Högsta domstolen (HD) finner varken att skiljenämnden överskridit sitt uppdrag eller att verkställighetshinder föreligger.
Produkterna hyrs ut till annat bolag – beslut om konkurrensbegränsning och skadestånd
Företaget Smart Board har ett avtal med en man vid namn J.O. avseende produkttillverkning. Smart Board har utvecklat och finansierat framtagningen av produktionslinjen medan J.O. sköter tillverkningen. I parternas avtal finns en konkurrensklausul enligt vilken J.O. inte får bjuda ut motsvarande produkter till annan än Smart Board förrän två år efter avtalets upphörande. Vidare innehåller avtalet en klausul som stadgar att eventuella tvister ska lösas genom skiljedom. Efter att avtalet löpt ut hyr J.O. emellertid ut produktlinjen till ett annat bolag, trots att två år ännu inte förflutit.
Smart Board påkallar därför skiljedom vid en skiljenämnd i Norge. Skiljenämnden utfärdar ett förbud, som sträcker sig över knappt ett år, för J.O. att tillverka varor som konkurrerar med de som han tidigare producerat åt Smart Board. Han förpliktas vidare att betala 4 miljoner NOK i skadestånd samt att ersätta Smart Board 260 000 NOK för skiljeförfarandet. Smart Board ansöker sedermera om att få skiljedomen verkställd hos Hovrätten, vilket J.O. invänder mot. Hans inställning grundas dels på att avtalet förbjuder ”utbjudande” av produkterna, vilket enligt J.O. inte omfattar uthyrning. Därmed menar han att skiljenämnden överskridit sitt uppdrag genom att besluta i en fråga som ligger utanför parternas avtal, och att skiljedomen därför inte kan verkställas. Vidare hävdar J.O. att skiljenämndens tolkning av konkurrensklausulen utgör en otillåten begränsning enligt 2 kap. 1 § konkurrenslagen. Då konkurrenslagen är tvingande, vilket innebär att avtalsinnehåll i strid med lagen är ogiltigt, menar han därmed att skiljedomen inte kan verkställas.
Hovrätten fastställer skiljedomen, vilket överklagas
Avseende J.O:s invändning om skiljenämndens kompetens anför Hovrätten att det anges i avtalets skiljeklausul att den omfattar alla eventuella tvister som kan uppstå med anledning av avtalet. Då det i fallet är fråga om en tvist gällande avtalet finner Hovrätten att skiljenämnden inte överskridit sin kompetens. Domstolen går därför vidare för att pröva invändningen att verkställande av skiljedomen skulle strida mot konkurrenslagen. Enligt domstolen föreligger verkställighetshinder för skiljedom, enligt 55 § 2 skiljeförfarandelagen, vid fall där verkställighet skulle innebära ordre public. Ordre public betyder att det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att verkställa skiljedomen. Enligt Hovrätten borde det krävas en uppenbar kränkning av tvingande konkurrensrättsliga regler för ordre public ska anses föreligga i fallet. Vad som är att betrakta som en otillåten konkurrensbegränsning framgår av 2 kap. 1 § konkurrenslagen. Paragrafen stadgar att sådana avtal mellan företag som har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden på ett märkbart sätt som huvudregel är förbjudna. I sin bedömning av skiljedomen väger domstolen in att J.O:s möjlighet att erbjuda produkterna till andra endast begränsas under knappt ett år, samt att Smart Board stått för framtagning och finansiering. Hovrätten finner därmed att ordre public inte föreligger och att skiljedomen därför ska verkställas. J.O. överklagar sedermera till HD med samma invändningar som framförts i Hovrätten.
Skiljenämndenens behörighet har grundats på undantagsregel – lägre krav för ordre public
Inledningsvis delar HD underinstansens bedömning avseende invändningen att skiljenämnden överskridit sitt uppdrag; man ser därmed ingen anledning att inte verkställa skiljedomen på den grunden. Vidare konstaterar domstolen att skiljedomar ska respekteras så långt det är möjligt, men att det finns två undantag som kan vara relevanta för situationen i 55 § skiljeförfarandelagen. Det första undantaget är om skiljedomen innefattar prövning av en fråga som enligt svensk lag inte får avgöras av skiljemän. Huvudregeln, vilken stadgas i 1 § 1 skiljeförfarandelagen, är att frågor som avser tvingande lag inte kan avgöras genom skiljedom. Ett undantag föreskrivs emellertid i 1 § 2 där det anges att skiljemän får pröva konkurrensrättens civilrättsliga verkningar mellan parterna. Enligt HD har skiljenämnden i förevarande fall gjort en sådan prövning som avses i undantagsbestämmelsen. Själva prövningen av frågan har alltså varit tillåten enligt skiljeförfarandelagen.
Det andra undantaget som stadgas i 55 § är ordre public. Enligt bestämmelsen krävs det, som nämns ovan, att det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i Sverige att erkänna eller verkställa skiljedomen. Med andra ord ställs vanligtvis mycket höga krav för att ordre public ska anses föreligga. När skiljenämnds behörighet grundats på undantagsbestämmelsen, vilket den har i fallet, menar HD dock att ordinarie domstolar har större möjlighet till efterhandskontroll än annars. Domstolen anför vidare att skiljedomar fattade mot bakgrund av undantagsregeln visserligen ska respekteras i den mån det går, men att intresset av att upprätthålla konkurrensrättsliga regler väger tyngre. Kravet för ordre public ställs därmed inte lika högt som i vanliga fall. Den prövning som Hovrätten gjort, där man undersökt om det skulle innebära en ”uppenbar kränkning” av nationell rätt att verkställa domen, är därmed felaktig enligt HD.
Tiden för ålagt förbud har löpt ut – ingen prövning av hur konkurrensklausulen tolkats
Vidare anför rätten att en skiljenämnd vars behörighet grundas på undantagsregeln om konkurrensrättsliga tvister ska göra en viss prövning av skiljedomens förenlighet med relevant tvingande lag. Eftersom skiljenämnden inte gjort någon sådan prövning i fallet uttalar HD att det måste göras i efterhand. När det kommer till hur en sådan prövning ska genomföras anför domstolen att de konkurrensrättsliga frågorna kopplade till konkurrensklausulen respektive skadeståndsvillkoret bör behandlas var för sig. Avseende konkurrensklausulen uttalar domstolen att frågan inte ens ska tas upp. Detta beror på att tiden för det förbud som skiljenämnden ålagt J.O. har löpt ut, och att det därmed inte längre finns något att pröva i den delen av domen. Om frågan fortfarande hade varit aktuell menar emellertid HD att den borde lämnats tillbaka till Hovrätten för ny prövning enligt det lägre beviskrav för ordre public som nämns ovan.
Skiljedomen fastställs avseende skadestånd och förfarandekostnader
Angående skadeståndsvillkorets förenlighet med tvingande konkurrensrätt behandlar domstolen först vilken tidpunkt som ska användas som utgångspunkt för bedömningen. Rätten anför att vid verkställighetsprövning av skiljedom avseende skadestånd för avtalsbrott så används vanligtvis förhållandena när skiljedomen meddelats som utgångspunkt. Enligt rätten kan dock en annan tidpunkt behöva användas när prövningen av en skiljedom gällande skadestånd även berör frågan om förenlighet med tvingande konkurrensrättslig lag. HD anför att en situation kan uppkomma då avtalspart påkallar skiljeförfarande med yrkande om ersättning för påstått brott mot ett konkurrensbegränsningsvillkor, och att motparten invänder mot yrkandet på konkurrensrättslig grund. För att garantera upprätthållandet av tvingande konkurrensrätt i sådana situationer menar domstolen att tidpunkten då invändningen framförts ska användas som utgångspunkt i stället. I fallet bedömer Högsta domstolen att förhållandena då J.O. framfört sina invändningar varit sådana att verkställighetshinder inte föreligger avseende skadeståndet, varför skiljedomen ska verkställas i den delen. Det finns enligt Domstolen inte heller några hinder för verkställighet avseende kostnader för skiljeförfarandet. Utöver den konkurrensbegränsning som ålagts J.O. verkställs skiljedomen därmed av HD.