Inget skadestånd för att ha kopierat annans text och publicerat den på Facebook
Inget skadestånd för att ha kopierat annans text och publicerat den på Facebook
Käranden i målet har i ett privat sammanhang skickat ett meddelande till svaranden som kopierat texten i meddelandet och publicerat den på Facebook. Käranden menar att texten är att se som ett upphovsrättsligt skyddat verk och yrkar ersättning om 5000 kr för upphovsrättsintrång. Patent- och marknadsdomstolen (PMD) delar kärandens uppfattning att texten utgör ett skyddat alster som han är upphovsman till. Domstolen anser även att texten delats på ett sätt som utgör intrång i kärandens ensamrätt till densamma. Till följd av hur käranden lagt fram sin talan kan PMD emellertid inte bifalla hans yrkande om skadestånd.
Publiceringen av texten
Två personer vid namn T.I. och J.R. är engagerade i föreningen Kalmarsund Pride. Det uppstår meningsskiljaktigheter dem emellan som diskuteras via mejl. Kommunikationen mellan parterna utmynnar i att J.R. kopierar ett mejl från T.I. och publicerar texten på Facebook. T.I. menar att texten är ett upphovsrättsligt skyddat verk som J.R. olovligen spritt till allmänheten genom publiceringen, vilket lett till att han utsatts för nedsättande omdömen på sociala medier. Han väcker därför talan mot J.R. i PMD med yrkande om 5000 kr i skadestånd. J.R. invänder att texten inte är ett upphovsrättsligt skyddat verk då T.I. inte är författare och det är fråga om privat kommunikation mellan parterna.
Texten är ett upphovsrättsligt skyddat verk
PMD börjar med att redogöra för de rättsligt relevanta grunderna i frågan. Domstolen anför att frågor avseende upphovsrättsligt skyddade verk regleras i upphovsrättslagen (URL). Enligt 1 § URL innehar den som skapat ett verk upphovsrätt till detsamma. URL grundas i sin tur på EU:s Infosocdirektiv och ska därmed läsas i ljuset av direktivet och EU-domstolens tolkning av det. För att ett alster ska vara att se som ett upphovsrättsligt skyddat verk måste det, enligt EU-domstolens praxis, vara originellt i den meningen att upphovsmannen i samband med skapandet av alstret kunnat uttrycka sig genom att göra fria och kreativa val. PMD konstaterar att text i ett mejl kan vara att se som ett verk enligt URL och att det inte ställs speciellt höga krav på form eller innehåll för att skydd ska föreligga. I fallet finner domstolen att texten som T.I. skrivit har ett tillräckligt mått av originalitet och individuell särprägel för att betraktas som ett skyddat verk enligt lagen. Att T.I. inte är författare och att texten skrivits i privat kommunikation mellan parterna saknar enligt PMD relevans. T.I. innehar därmed ensamrätt att förfoga över texten i egenskap av upphovsman enligt 2 § 1 URL.
Att T.I. är upphovsman till texten innebär bland annat att han innehar ensamrätt att överföra verket till allmänheten enligt 2 § 3 URL. Enligt PMD utgör något en ”överföring” när tillgång ges till ett skyddat verk med full vetskap om konsekvenserna av tillgängliggörandet. ”Allmänheten” innebär vidare ett obestämt antal potentiella mottagare; det ska alltså inte vara fråga om bestämda personer som tillhör en privat krets. Domstolen konstaterar att J.R. uppsåtligen delat texten på ett sätt som inneburit att hennes 480 Facebook-vänner kunnat ta del av densamma. Enligt domstolen är det ett större antal personer än vad som kan anses ingå i en privat krets varför J.R:s delning av texten utgjort en otillåten överföring till allmänheten.
Ingen bevisning avseende skada – ersättning kan inte utdömas
Rätten går därmed vidare för att pröva T.I:s yrkande om skadestånd. Enligt 54 § 1 URL ska den som i strid med lagen nyttjat ett verk betala skälig ersättning för nyttjandet till upphovsmannen. Vidare stadgas i 54 § 2 att om det lagstridiga nyttjandet skett uppsåtligen eller av oaktsamhet ska ersättning även betalas för ytterligare skada som överträdelsen medfört. Enligt bestämmelsens första stycke behöver upphovsmannen alltså endast kunna bevisa att ett upphovsrättsligt intrång har skett för att ha rätt till ”skälig ersättning”. När det kommer till ersättning enligt bestämmelsens andra stycke måste intrånget dock ha skett med uppsåt eller oaktsamhet och upphovsmannen måste även kunna styrka att det uppkommit någon form av skada. Sådan skada lär i många fall vara ekonomisk men det kan även röra sig om bland annat ideell skada, det vill säga någon form av personlig kränkning.
PMD konstaterar att T.I. i fallet begär skadestånd för att han utsatts för nedsättande omdömen på sociala medier. Domstolen anför vidare att han uttryckligen uppgett att talan inte avser skälig ersättning för utnyttjandet, alltså skadestånd enligt 54 § 1. Därmed kvarstår endast möjlighet till skadestånd enligt andra stycket. Det står enligt domstolen klart att J.R. delat texten med uppsåt. T.I. har dock inte framfört någon bevisning som styrker att han utsatts för nedsättande omdömen, vilket betyder att hans skadeståndsyrkande inte kan vinna bifall.
Rätten understryker även att T.I. inte heller påvisat ett samband mellan spridningen av texten och den skada han menar att han utsatts för, innebärande att skadestånd inte hade utdömts även om han hade framfört bevisning avseende påstådda nedsättande omdömen. Sammanfattningsvis finner PMD därmed att det har skett en kränkning av T.I:s upphovsrätt men att han, till följd av hur han fört sin talan, inte har rätt till skadestånd. Enligt domstolen är T.I. därmed att se som tappande part varför han ska stå för rättegångskostnaderna i målet. Då J.R. fört sin egen talan yrkar hon endast ersättning om 720 kr för utebliven arbetsinkomst, vilket bifalles av rätten.