Tog med arbetsgivarens kalkylprogram till ny verksamhet
Tog med arbetsgivarens kalkylprogram till ny verksamhet
Prefab Construction i Getinge (Prefab) arbetar med olika typer av konstruktionsarbeten. R.N. anställs som projektledare av Prefab år 2013 och arbetar där i cirka fem år innan han lämnar företaget för att starta sin egen verksamhet tillsammans med A.D. R.N:s och A.D:s nystartade företag heter Concrete Solutions Nordic AB (CSN) och bedriver verksamhet som konkurrerar med Prefabs. Efter en tid visar det sig att R.N., i strid med Prefabs policy, tagit med sig kopior av visst material från Prefab till CSN och fortsatt använda det. Materialet utgörs av ett kalkylprogram, ett dokument om kvalitet, miljö och arbetsmiljö samt en personalhandbok.
Prefab anser att kopieringen och nyttjandet av ovanstående material utgör brott mot såväl Upphovsrättslagen (URL) som Företagshemlighetslagen (FHL) och väcker därför talan mot R.N. och CSN i Tingsrätten (TR) med yrkande om skadestånd på 3 000 0000 kr. TR kommer fram till att kalkylprogrammet utgör en företagshemlighet som R.N. angripit i och med att han kopierat och röjt den för A.D. och CSN. Man bedömer även att samtligt material utgör upphovsrättsligt skyddade verk och att R.N. samt CSN gjort intrång i Prefabs upphovsrätt. Domstolens slutsats blir att CSN ska betala allmänt skadestånd på 400 000 till Prefab men att R.N. slipper skadeståndsskyldighet. TR meddelar även vitesförbud gentemot R.N., CSN och A.D. mot att fortsätta med de intrång och angrepp som genomförts. Prefab är inte nöjda med skadeståndet utan överklagar målet till Arbetsdomstolen (AD) med samma skadeståndsyrkande som i TR.
Arbetsdomstolen
Den första frågan som prövas av Arbetsdomstolen (AD) är huruvida R.N. är skyldig att betala skadestånd enligt FHL. För att göra den bedömningen går AD inledningsvis igenom de rättsliga utgångspunkter som föreligger. Enligt FHL kan en arbetstagare som angriper en företagshemlighet tillhörande arbetsgivaren bli skyldig att ersätta den skada som angreppet orsakat (7 §). Begreppet ”angrepp” betyder i sammanhanget att någon utan innehavarens samtycke anskaffar, utnyttjar eller röjer hemligheten i fråga. AD anför vidare att en allmän princip inom arbetsrätten är att arbetstagare ska vara fria att använda sig av de kunskaper som förvärvas från en arbetsplats till en annan. Därför krävs enligt FHL synnerliga skäl för att en arbetstagare ska kunna dömas till skadeståndsskyldighet efter att denne lämnat en arbetsplats.
AD gör bedömningen att kalkylprogrammet – men inte resten av materialet – utgör en företagshemlighet. Kalkylprogrammet är en Excel-fil som gör det möjligt att snabbt och relativt säkert beräkna kostnaderna för att genomföra projekt, vilket i sin tur gör det möjligt att på kort tid lämna kostnadsförslag till kunder vid upphandlingar. Domstolens tolkning är att angreppet på kalkylprogrammet varit ägnat att medföra betydande fara i konkurrenshänseende för Prefab, vilket bedöms som tillräckligt för att synnerliga skäl ska anses föreligga. Skadeståndsansvar kan alltså utdömas trots att angreppet utfördes efter att R.N. lämnade Prefab. Vidare gör AD bedömningen att samtligt material som R.N. tagit med sig CSN utgör upphovsrättsligt skyddade verk enligt URL. Utöver angreppet på Prefabs företagshemlighet har R.N. och CSN alltså gjort intrång i Prefabs upphovsrätt och ska därför ersätta den skada som orsakats. Eftersom R.N. haft en förtroendeställning hos Prefab och uppsåtligen utnyttjat sådant han tagit del av i sin anställning ser AD beteendet som så pass klandervärt att han ska åläggas personligt skadeståndsansvar enligt FHL och URL, trots att handlingarna utfördes för CSN:s räkning. Eftersom CSN gjort sig skyldiga till i stort sett samma gärningar som R.N. är även de skadeståndsskyldiga.
Domstolen gör därefter en prövning av skadeståndets storlek. I TR utdömdes enbart allmänt skadestånd, vilket skiljer sig från ekonomiskt skadestånd på så sätt att det vanligtvis fastställs som en klumpsumma utan att närmare beräkningar redovisas. Ekonomiskt skadestånd kan endast utges motsvarande en konkret beräknad ekonomisk skada. Uppdelningen av de olika skadeståndstyperna görs vanligtvis när skadestånd ska beräknas enligt FHL men inte URL, AD gör dock bedömningen att beräkningen borde göras på samma sätt enligt båda lagarna. Den bedömningen grundas bland annat i samma agerande ofta utgör såväl angrepp på företagshemlighet som intrång i upphovsrätt, och att båda lagarna medger samma grunder för skadestånd även om beräkningarna gjorts olika. Domstolen fastslår därför att det fortsättningsvis inte ska göras någon uppdelning mellan de olika skadeståndtyperna enligt FHL. En effekt av det ställningstagandet blir att det i fortsättningen inte kommer vara möjligt att vinna bifall för talan om skadestånd utan att, i den mån det är möjligt, lägga fram utredning som grund för beräkningen av skadans storlek.
De grunder för skadestånd enligt båda lagarna som rätten prövar i förevarande fall är: skadelidandens uteblivna vinst, skadevållarens obehöriga vinst och rättsinnehavarens intresse av att intrång inte begås. Prefab har gjort gällande att CSN vann upphandlingar om sju projekt på grund av att de kunde använda sig av kalkylprogrammet och att vinsten för de projekten därmed varit obehörig och ska utbetalas som skadestånd. Domstolen medger att CSN haft nytta av det faktum att kalkylprogrammet förenklar beräkningen av anbud vid upphandling. Utredningen visar dock att bolaget hade kunnat ta fram anbud även utan tillgång till programmet. Man ser det därför inte som visat att kalkylprogrammet är anledningen till att CSN vunnit upphandlingarna. Sett till bevisningen som finns i målet gör AD däremot bedömningen att CSN troligtvis hade utvecklat egna versioner av samtligt material om det inte kopierats från Prefab. Domstolens slutsats är därför att CSN gjort en obehörig vinst i och med att de inte behövt lägga tid och pengar på att utveckla eget material. Rätten ser det i övrigt inte som visat att Prefab gjort någon ekonomisk förlust till följd av intrången. Man kommer därför fram till att skadeståndet ska grundas på CSN:s obehöriga vinst och Prefabs intresse av att bolagets företagshemligheter inte angrips och att det inte begås intrång i dess upphovsrätt. Domstolens bedömning är att R.N. ska betala 100 000 kr och CSN 800 000. Utöver det meddelar domstolen vitesförbud gentemot R.N., CSN och A.D. mot fortsatt användning av Prefabs material. Då Prefab yrkat skadestånd på 3 000 000 kr har de endast vunnit en liten del. AD bedömer därför att parterna vunnit respektive tappat i lika stor utsträckning vilket innebär att rättegångskostnaderna ska kvittas.