Staten saknar talerätt mot staten i upphandlingar
Staten saknar talerätt mot staten i upphandlingar
Umeå universitet lämnar anbud i en offentlig upphandling som genomförs av Socialstyrelsen. Styrelsen väljer dock en annan leverantör. Universitetet anses att upphandlingen inte genomförts på ett korrekt sätt och vänder sig därför till domstol för att få styrelsens beslut överprövat enligt lagen om offentlig upphandling. Högsta förvaltningsdomstolen finner att båda parterna ingår i samma rättsliga subjekt eftersom de båda är delar av staten. Det leder domstolen till slutsatsen att lagen om offentlig upphandling inte är tillämplig och att överprövning därför inte är möjlig. Universitetet har inte heller talerätt på annan grund eftersom parter som ingår i samma rättsliga subjekt inte kan ingå bindande avtal enligt domstolens bedömning. Målet avvisas därför utan att rätten prövar huruvida upphandlingen genomförts på ett korrekt sätt.
Socialstyrelsen genomför en offentlig upphandling av ramavtal för bland annat forskningsrelaterade tjänster. Umeå universitet lämnar anbud men Socialstyrelsen bestämmer att uppdragen ska tilldelas en annan leverantör. Universitetet anser emellertid inte att upphandlingen skötts på ett korrekt sätt och vänder sig därför till Förvaltningsrätten (FR) för att få frågan avgjord genom överprövning. Överprövning regleras i 20 kap. 4 § lagen om offentlig upphandling (LOU) och innebär att domstol kan pröva riktigheten i ett beslut fattat av en förvaltningsmyndighet. Socialstyrelsen hävdar dock att universitetet saknar talerätt eftersom båda parterna utgör delar av staten vilket innebär att de ingår i samma rättsliga subjekt.
FR delar Socialstyrelsens bedömning att parterna är del av samma rättssubjekt. Då domstolen är av uppfattningen att LOU:s tillämplighet bygger på att det rör sig om två separata subjekt finner man att universitetet inte kan ansöka om överprövning. Målet avvisas därför utan att det prövas huruvida upphandlingen genomförts på ett korrekt sätt. Umeå universitet överklagar till Kammarrätten (KR) och yrkar att målet ska återförvisas till FR för prövning i sak. KR undersöker frågan utifrån 20 kap. 4 och 6 §§ LOU som reglerar under vilka förutsättningar leverantörer kan ansöka om överprövning och hur rätten ska hantera överprövningar. Av bestämmelserna framgår bland annat parterna i ett överprövningsmål ska vara en upphandlande myndighet å ena sidan och en leverantör å andra sidan. För att avgöra huruvida Umeå universitet har rätt att ansöka om överprövning undersöker domstolen därför om de är att betrakta som en leverantör enligt LOU.
Enligt 1 kap. 16 § LOU är en leverantör någon som på marknaden tillhandahåller till exempel varor eller tjänster. Begreppet leverantör ska vidare tolkas mot bakgrund av EU:s upphandlingsdirektiv enligt domstolen. Av direktivet framgår att begreppet ska ges en bred innebörd och omfatta alla som tillhandahåller varor och tjänster på marknaden, oavsett vilken juridisk form de valt för sin verksamhet. Vidare är syftet med direktivet att främja konkurrens genom att se till att så många anbudsgivare som möjligt deltar i upphandlingen. Därmed finner rätten att det stämmer bäst överens med direktivets regler och syfte att Umeå universitet betraktas som en leverantör enligt LOU. Universitetet har därmed rätt att få Socialstyrelsens beslut överprövat varför målet återförvisas till FR.
Socialstyrelsen överklagar dock till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) som tar upp målet till prövning. Domstolen anför inledningsvis att det ytterst är EU-rätten som sätter gränserna i frågan. Till skillnad från KR anser HFD emellertid att det sett till EU-domstolens praxis är tydligt att regelverket om upphandling endast är tillämpligt på avtal som ingås mellan en upphandlande myndighet och en helt fristående leverantör. Rätten finner därför att LOU inte är tillämplig på upphandlingen mellan Socialstyrelsen och Umeå universitet.
Universitetet gör dock gällande att de borde ha talerätt även om LOU inte är tillämplig. Ståndpunkten grundas delvis på att deras enda alternativ för att få saken prövad annars är att vända sig till regeringen, vilket inte vore en lämplig lösning enligt universitetet. Domstolen anför dock att en förutsättning även för talerätt är att parterna kan ingå bindande avtal med varandra. I och med det är omöjligt då de ingår i samma rättssubjekt saknar Umeå universitet talerätt mot Socialstyrelsen. Talan avvisas därför utan att frågan om Socialstyrelsens hantering av upphandlingen prövas i sak.