Starka tvivel gällande innehåll i köpeavtal – köp av fastighet hävs
Starka tvivel gällande innehåll i köpeavtal – köp av fastighet hävs
Parterna i en husaffär är oense om huruvida betalning för huset skett. Köpehandling och likvidräkning som bekräftar att betalningen genomförts är undertecknade. Säljarens son, som är part i målet eftersom säljaren gått bort, hävdar emellertid att så inte är fallet och vill därför häva köpet. Hovrätten finner, trots de undertecknade handlingarna, att avtalsinnehållet och händelseförloppet är så pass oklart att det inte är visat att någon betalning gjorts. Köparen förlorar därmed målet och köpet hävs.
Två kollegor har kommit överens om att den ena av dem ska köpa ett hus av den andra. Köpehandling och likvidräkning har undertecknats av båda parter vid ett möte på en bank, enligt dokumenten ska säljaren betala 170 000 kr. för huset. När det kommer till frågan huruvida betalning skett eller ej är parterna emellertid inte överens. Enligt köparen var överenskommelsen att köpeskillingen skulle vara 150 000 kr., vilket han enligt egen utsago betalat i kontanta medel innan och under mötet på banken. Han hävdar vidare att det utbröt ett bråk på banken som utmynnade i att säljaren och hennes son, C.W, tvingade honom att skriva under handlingarna där det anges att köpeskillingen i stället är 170 000 kr. Efter mötet säger han sig ha betalat återstående 20 000 kr., återigen med kontanta medel.
Säljaren avlider efter mötet och C.W. tar därför över hennes roll som säljarens motpart. Han hävdar att hans mor och köparen var kollegor och att hon därför litat på att pengarna skulle betalas enligt avtal, trots att ingen köpeskilling erlagts när handlingarna undertecknades. I köpehandlingen anges att köpet får hävas om någon av parterna begår avtalsbrott som inte är av ringa betydelse för motparten. C.W. väcker därför talan mot köparen i Tingsrätten (TR) med yrkande att köpet ska hävas.
TR anför att det är upp till köparen att bevisa att betalningen genomförts. Den bevisning han lagt fram är att säljaren undertecknat köpehandlingarna, vilket enligt rätten är tillräckligt för att styrka att betalning skett. Bevisbördan förflyttas därför till C.W. som har att visa att betalning inte skett. Han åberopar bland annat kontoutdrag från sin mors bank vilka visar att inga insättningar gjorts motsvarande de summor som säljaren säger sig ha betalat för huset. Eftersom köparen uppger att han betalat med kontanta medel är domstolens bedömning emellertid att kontoutdraget inte utesluter att betalningarna gjorts utan att sättas in på säljarens konto. Vidare åberopar C.W. vittnesmål som bevisning, domstolen anser dock inte att dessa stärker hans sak något vidare. Vad rätten anser talar till köparens nackdel är främst att han i vissa avseenden haft svårt att redogöra för exakt hur betalningarna gått till. Detta bedöms dock inte som tillräckligt för att motbevisa de undertecknade dokumenten varför TR förklarar att C.W. inte har rätt att häva köpet. C.W. överklagar sedermera till Hovrätten (HovR) som tar upp målet till prövning.
HovR delar TR:s bedömning att de undertecknade dokumenten normalt ska ses som tillräcklig bevisning för att betalning skett. Bevisbördan flyttas således över till C.W. Rätten konstaterar att köparen lämnat vaga uppgifter kring hur betalningen gått till och att han inte kan visa upp några kvitton på sina betalningar till säljaren. Vidare noteras att köparen uppger att endast 150 000 kr. av avtalade 170 000 kr. hade betalats vid mötet på banken. Det innebär att parterna är överens om att de undertecknade dokumenten inte stämmer då de uppger att hela köpeskillingen betalats vid undertecknandet. Domstolen ser även till ett vittnesmål som lämnats av den bankman som assisterade parterna vid avtalsslutet. Bankmannen i fråga uppger bland annat att han starkt avrådde säljaren från att underteckna handlingarna eftersom inga pengar ännu hade betalats. Han framhåller vidare att han bestämt skulle avrått från betalning med kontanta medel om det överenskommits då det skulle kunna innebära problem på grund av penningtvättlagstiftning. Rättens sammantagna bedömning är att bevisningen i målet väcker så pass starka tvivel kring köpeavtalets och likvidavräkningens innehåll att det inte längre kan anses visat att betalning skett. Säljaren har inte heller lagt fram någon annan bevisning i målet för att ytterligare styrka sitt påstående. Sett till den förmodat uteblivna betalningen gör HovR bedömningen att C.W. har rätt att häva köpet och köparen förlorar därmed målet.