Inget gehör för tre klagande bolag efter busstrafikupphandling i Stockholm

Inget gehör för tre klagande bolag efter busstrafikupphandling i Stockholm

Tre bolag anser att en upphandling gällande busstrafik genomförd av region Stockholm strider mot LUF och ansöker därför om överprövning i domstol. Kammarrätten finner att ett krav på rimliga och bärkraftiga priser inte är så otydligt att det strider mot principerna om likabehandling och öppenhet. Vidare anser rätten att krav gällande prissättning där ingen absolut nedre gräns anges inte utgör golvpriser. Avslutningsvis anses krav på kostnadsspecifikationer inte vara konkurrensbegränsande när bolag lämnat anbud trots kravet. 

Upphandling likabehandling och öppenhet

Region Stockholm genomför en upphandling gällande busstrafik enligt lagen om upphandling inom försörjningssektorerna (LUF). Tre anbudsgivare som inte antagits anser att regionen skött upphandlingsförfarandet på ett bristfälligt sätt och ansöker därför om överprövning hos Förvaltningsrätten med yrkande om att upphandlingen ska ändras eller göras om. En av de klagande anbudsgivarna är Keolis som anför att vissa upphandlingskrav är otydliga och därför strider mot principerna om likabehandling och öppenhet i 4 kap. 1 § LUF. Likabehandlingsprincipen innebär att en upphandlande myndighet måste behandla samtliga anbudsgivare likvärdigt. Öppenhetsprincipen kan ses som en följd av likabehandlingsprincipen och innebär bland annat att upphandlingsvillkoren ska vara tydliga för att undvika favorisering och godtycke från den upphandlande myndighetens sida. 

Anbudsdokument och konkurrenskraftigt anbud

Av upphandlingen framgår att ”samtliga priser var för sig ska vara rimliga och bärkraftiga över avtalstiden”. Förvaltningsrätten delar Keolis åsikt att formuleringen är otydligt utformad och därmed strider mot likabehandlings- och öppenhetsprincipen. Trots att regionen gett anbudsgivarna möjlighet att inför anbudslämnandet lämna synpunkter på anbudsdokumenten har Keolis dock inte begärt något förtydligande av kravet på priserna. Även om kravet är otydligt ser domstolen det därför inte som visat att kravets utformning påverkat Keolis möjlighet att lämna ett konkurrenskraftigt anbud.

Konkurrensprincipen och golvpriser

Keolis menar även att kravet på rimliga och bärkraftiga priser utgör otillåtna golvpriser; det vill säga bestämmelser om att anbud under ett visst pris inte kommer antas. Anledningen till att golvpriser inte är tillåtna är att de anses förhindra upphandlaren att göra en riktig bedömning av huruvida anbudet är seriöst menat. Vidare anför bolaget att upphandlingen strider mot konkurrensprincipen i 4 kap. 2 § LUF genom att uppställa krav på att anbudsgivarna ska ge in omfattande kostnadsspecifikationer. Kravet är enligt Keolis konkurrensbegränsande då det kan finnas anbudsgivare som inte vill utlämna sådan information. 

Kostnadsspecifikationer och anbudslämnande

Domstolen anför, utan vidare motivering, att kravet gällande prissättningen inte utgör golvpriser. Angående kravet på kostnadsspecifikationer anser rätten att det hade kunnat vara att betrakta som konkurrensbegränsande. I och med Keolis ändå lämnat anbud ser domstolen det emellertid inte som visat att kravet påverkat bolagets möjlighet att delta i upphandlingen. Även anbudsgivarna Arriva och Nobina ansöker om överprövning utan att vinna framgång med sina resonemang. Sammanfattningsvis ser domstolen det alltså inte som visat att regionen brutit mot LUF på ett sätt som försvårat för något av bolagen att delta i anbudslämnandet. Förvaltningsrätten finner därmed ingen anledning att ingripa mot upphandlingen. Keolis överklagar sedermera till Kammarrätten som tar upp målet till prövning.

Anbudsgivare

Kammarrätten börjar med att pröva huruvida kraven gällande priser strider mot likabehandlings- och öppenhetsprincipen. I sammanhanget menar rätten att principerna innebär att en normalt omsorgsfull och rimligt informerad anbudsgivare ska kunna förstå och tolka informationen. Trots att det saknas en definition eller närmare beskrivning av vad som avses med ”rimliga och bärkraftiga priser” noterar rätten att det framgår av upphandlingskraven att regionen ska bedöma om kravet är uppfyllt med hjälp av en kalkylmodell. Det ges även en närmare beskrivning av hur kalkylmodellen i fråga fungerar. Domstolen framhåller även att varken Keolis eller någon annan potentiell anbudsgivare nyttjat möjligheten att få förtydliganden av upphandlingsdokumenten från regionen innan anbudstidens utgång. Sammanfattningsvis ser Kammarrätten det därmed inte som bevisat att kravet gällande pris är så pass oklart att det strider principerna.

Priskravets utformning

Gällande Keolis påstående att priskravets utformning utgör golvpriser menar rätten att så inte är fallet eftersom ingen absolut nedre gräns anges. Nästa fråga som prövas är huruvida kravet på kostnadsspecifikationer är konkurrensbegränsande. I och med att Keolis, utan ifrågasättande, lämnat anbud trots kravet finner Kammarrätten att bolaget inte visat att det påverkat deras möjlighet att lämna ett konkurrenskraftigt anbud. Inte heller Kammarrätten ser därmed någon anledning att ingripa mot upphandlingen varför Keolis överklagande avslås.