Fråga om reklamation skett inom skälig tid
Fråga om reklamation skett inom skälig tid
Lunds stift (Lund) och Astacus AB (Astacus) har ingått ett konsultavtal. Uppdraget Astacus ska utföra rör konstruktion och ska enligt kontraktet vara färdigställt senast den 30 november 2018. Arbetet försenades dock och avslutades först den 24 maj 2019, innebärande att Lund blev berättigade till vite enligt parternas avtal. Parterna använder sig av standardavtalet ABK 09 enligt vilket krav på vite ska göras inom tre månader från det att uppdraget slutförts (4 kap. 7 §). Eftersom arbetet skulle vara slutfört den 30 november och Lunds krav om vite framställdes i juli 2019 hävdar Astacus att Lund försuttit sin rätt till ersättning. Frågan i målet är därför hur begreppet slutförts i ABK 09 ska tolkas. Rör det sig om tidpunkten för redovisningen av slutfört arbete eller det avtalade slutförandedatumet?
Tingsrätten
Som utgångspunkt konstaterar Tingsrätten (TR) att avtalstolkning handlar om att utröna parternas gemensamma vilja snarare än att se till avtals bokstavliga ordalydelse. Eftersom den gemensamma viljan inte går att utläsa klart ur avtalet går domstolen vidare för att tolka avtalets språkliga innebörd. Vidare anser man att slutfört i generella ordalag måste vara detsamma som färdigställt vilket talar för att krav på vite ska framställas senast tre månader från det redovisade slutförandet.
Domstolen anför vidare att vad som talar emot en sådan tolkning är att preskriptionsregler ska tolkas restriktivt enligt praxis. Utfyllande tolkningar av avtalade preskriptionsregler bör endast godtas om det finns klara hållpunkter för det (NJA 2015 s. 862). Enligt TR borde utgångspunkten vara att slutfört arbete sammanfaller slutförande enligt avtal. Därför måste det överenskomna slutdatumet generellt utgöra startskottet för preskriptionstiden gällande vite. Om arbetet då inte är slutfört vid avtalat datum har beställaren anledning att framställa krav på förseningsvite. Slutligen gör rätten en syftestolkning av avtalet. Syftet med vite anses enligt domstolen vara att det ska fungera som en ”svetslåga” som gör det angeläget för konsulten att avsluta uppdraget i tid. Sett till ovanstående resonemang anser TR att krav på vite ska framställas i relation till avtalat datum, vilket innebär att Lunds framställan gjorts för sent.
Hovrätten
Hovrätten (HovR) finner likt TR att det inte går att utröna någon gemensam partsavsikt från avtalet vilket innebär att ordalydelsen blir avgörande. HovR hänvisar till samma praxis som TR, av vilken det framgår att preskriptionsbestämmelser ska tolkas restriktivt på grund av deras ”drastiska rättighetsavskärande verkan”. Eftersom domstolen anser att ordalydelsen talar för att preskriptionstiden ska beräknas till det faktiska slutförandet anser man, till skillnad från TR, att det snarare vore en extensiv tolkning att bestämma att preskriptionsfristen löper från det avtalade datumet.
Vidare använder sig domstolen av andra bestämmelser i ABK 09 för tolkningsstöd av begreppet slutförts. I avtalet finns bland annat en bestämmelse där det anges att uppdraget anses slutfört när uppdragsresultatet redovisats på det sätt parterna kommit överens om (4 kap 5 §). I samma paragraf som den domstolen tolkar i målet anges även att preskriptionsfristen kan beräknas från när uppdraget ”annars upphört”, vilket bland annat syftar på situationer där konsulten gått i konkurs eller avtalet hävts. I sådant fall beräknas preskriptionstiden från den tidpunkt då uppdraget upphörde. Även det talar enligt HovR för att slutförts syftar på det färdiga arbetet. Sammanfattningsvis är domstolens bedömning att övriga bestämmelser och systematik i ABK 09 talar för att begreppet ska hänföras till det faktiska slutförandet.
Avslutningsvis gör domstolen en rimlighetsbedömning av hur begreppet ska tolkas. Av parternas avtal framgår att Lund skulle rapportera in data från Astacus arbete till ett fastighetsregister senast den 31 december 2018 och att arbetet därför behövde vara färdigt senast den 30 november. Det måste alltså varit tydligt för Astacus att det var av stor vikt för Lund att arbetet var färdigställdes till överenskommet datum. Eftersom parterna avtalat specifikt om vite anser rätten även att det måste varit tydligt för Astacus vad de riskerade vid försening. Dessutom hade Astacus under vissa omständigheter möjlighet att begära förändring av tidsplanen enligt bestämmelser i ABK 09. Sammantaget finner HovR att omständigheterna i målet talar för att preskriptionsfristen ska bestämmas i relation till det färdigställda arbetet. Lund har alltså framställt sitt krav på vite i tid och Astacus är betalningsskyldiga.