Förlikning ogiltig – stred mot tro och heder
Förlikning ogiltig – stred mot tro och heder
Förlikning förmedlingsavtal
Privatpersonen J.V. lämnade in sin båt för försäljning hos ett företag som bland annat sysslade med försäljning och förvaring av båtar i september 2016. Parterna tecknade ett förmedlingsavtal enligt vilket båten inte fick säljas för mindre än 109 900 kr om inte ett lägre pris godkändes av J.V. Pengarna skulle utbetalas till J.V. senast en månad efter försäljning av båten. Parterna kom inte överens om att marinbutiken skulle utföra några ytterligare tjänster som till exempel service. Sommaren 2017 informerade bolaget J.V. om att de hade en aspirant på båten. Bolaget sa att J.V., till skillnad från vad som från början överenskommits, kunde få 102 000 kr på en gång om de fick göra avdrag för vissa typer av tjänster. Exakt vilka tjänster det rörde sig var inte speciellt tydligt. Efter en del förhandlingar förlikades parterna i frågan och J.V. accepterade erbjudandet på 102 000 kr, pengarna utbetalades i augusti 2017. Senare framkom emellertid att båten egentligen hade sålts i november 2016, tiden som förflöt från försäljningen till utbetalningen sträckte sig alltså långt över den månad som överenskommits.
Ogiltigförklaring enligt avtalslagen
J.V:s uppfattning var att avdraget som gjordes på förtjänsten från försäljningen var betalning för bland annat vinterförvaring och service. Eftersom båten egentligen var hos köparen under vintern uppfattade J.V. situationen som att marinbutiken lurat henne att betala för tjänster de egentligen inte utfört. Hon inledde därför ett stämningsförfarande med yrkande om att förlikningen skulle ogiltigförklaras enligt Avtalslagen (30 eller 33 §§) och att pengarna för tjänsterna skulle återbetalas. J.V. hade även båten försäkrad under perioden då den egentligen var såld och yrkar därför dessutom på ersättning för försäkringspremien. Marinbutiken nekade att kostnaderna som drogs av vid försäljningen var för vinterförvaring och service. Man menade istället att det rörde vissa tjänster som alltid tillkom, som till exempel tvätt. Eftersom bolaget hade fortsatt ansvar för båten sex månader efter försäljningen höll de inte heller med om att J.V. betalade för försäkringspremien i onödan eftersom de tack vare försäkringen tog en mindre risk i och med försäljningen.
Förlikningsdiskussioner
Tingsrätten (TR) konstaterar inledningsvis att det är förlikningsavtalet som ska anses gälla eftersom det ersatte förmedlingsavtalet. Eftersom J.V. är kärande i målet är det upp till henne att bevisa att förlikningsavtalet ska tolkas på det sätt som hon gör gällande. Av den mejlkorrespondens som skett mellan parterna kring förlikningen framgår att de kom överens om en utbetalning på 102 000. I övrigt ger mejlen inte några närmare detaljer om avtalets innehåll eftersom en stor del av förhandlingarna skedde över telefon. Enligt J.V:s ombud förde man sedvanliga förlikningsdiskussioner för att sedan komma fram till en helhetslösning parterna emellan. Sett till det ovanstående anser TR sammanfattningsvis inte att J.V. lyckats bevisa att förlikningen ska ogiltigförklaras.
Förmedlingsavtalets innehåll
Hovrätten (HovR) tar, till skillnad från TR, avstamp i förmedlingsavtalets innehåll. Där står att J.V. vill ha 109 000 kr för båten och att bolaget ska kontakta henne vid bud för att delge informationen. Det anges även att J.V. är den som har ansvaret för att hålla båten i ”försäljningsskick”. Vidare konstaterar domstolen att parterna är överens om att J.V. inte köpt till några tjänster som service, förvaring eller tillsyn enligt förmedlingsavtalet. Det är även ostridigt att marinbutiken sa till J.V. att båten såldes i juli 2017 när försäljningen egentligen skedde november 2016. I samband med förlikningsförhandlingarna ställde J.V:s ombud följande fråga till bolaget:
Var alltså vänlig och bekräfta följande till mig: J.V. får 102 000 kr genast, om hon accepterar avdraget från köpeskillingen (109 000) på 7 000 kr för vinterförvaring m.m. och att inga andra kostnader tillkommer.
Stred mot tro och heder – ogiltig överlåtelse
J.V. accepterade erbjudandet, men hävdar att hon inte hade gjort det om hon vetat att båten egentligen såldes långt tidigare. Bolaget har inte gett någon förklaring till varför de gav J.V. de felaktiga uppgifterna, vilket leder HovR till slutsatsen att det inte kan ha berott på ett missförstånd mellan parterna. Vidare konstaterar domstolen att marinbutiken lämnat vaga uppgifter om vad som ingick i beloppet som avdrogs från utbetalningen under förlikningsförhandlingarna, vilket anses tala för att de medvetet fört J.V. bakom ljuset. Sammanfattningsvis leder bevisningen domstolen till slutsatsen att marinbutiken måste ha förstått att J.V. inte skulle ha ingått avtalet om hon vetat när båten egentligen såldes. HovR ser inte heller någon annan förklaring till marinbutikens beteende än att de felaktiga uppgifterna lämnats avsiktligen. Man anser därför att det enligt 3 kap 33 § Avtalslagen skulle strida mot tro och heder att låta bolaget göra överenskommelsen gällande mot J.V. Det yrkade beloppet ska därför återbetalas av bolaget.